Stockholms universitet Naturgeografiska/Kulturgeografiska instutitionen ALSACE-LORRAINE Den tysk-franska gränsregionen Lars Svensson Ingemar Wiklund Geografi 20p. VT 1996 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. 3 Inledning Nutida läge Sid. 4 Regionens historiska bakgrund Sid. 5 Naturlandskapet Topografi Bergarter Sid. 6 Mineraltillgångar Sid. 7 Jordarter Klimat Sid. 8 Hydrografi Kulturlandskapet Bebyggelse Befolkning Sid. 9 Sysselsättning Transport och kommunikation Städer Sid. 10 Avslutning Slutsatser Sid. 11 Litteraturförteckning Appendix FIGURFÖRTECKNING Sid. 4 Figur 1. Regionen Alsace-Lorraine och dess départments Sid. 5 Figur 2. Geologisk karta över Alsace-Lorraine Sid. 6 Figur 3. Mineraltillgångar i Alsace-Lorraine Sid. 7 Figur 4. Järnmalmsfyndigheter i Lorraine INLEDNING Denna region är ett område med mycket turbulent historia. Många härskare har kämpat om makten i området, och detta medför att vår region främst har en kulturgeografisk avgränsning. Vi valde denna region därför att det är ett viktigt område i Europas historia. Genom att studera det ur ett geografisk perspektiv vill vi försöka få en förklaring till varför denna region varit intressant för olika makthavare genom historien. NUTIDA LÄGE Denna region är en gränszon mellan Tyskland och Frankrike. Den är idag fransk, men har periodvis tillhört Tyskland under namnet Elsass-Lothringen. Vår avgränsning av området bygger på den franska indelningen i regions från år 1982. Dessa regions bygger på en indelning från Napoleons tid i départments där det nuvarande Alsace-Lorraine sammanlagt bestod av sex départments. I ett historiskt perspektiv har alltid Alsace haft det läge det har idag. Dess naturliga gränser är lättdefinierbara, med Rhen som östlig regiongräns, bergskedjan Vogeserna i väst, schweiziska alpmassivet i söder och Ardennerna i norr. Lorraine däremot har haft fluktuerande gränser genom historien. Den enda naturliga avgränsning som existerar är Ardennerna i norr, men inte ens de har alltid fungerat som gräns. Av Lorraines tidigare fyra départments är det endast de två östligaste som tillhört Tyskland. Dessutom finns ett belgiskt Lorraine som tillhör samma geologiska område som det franska, men detta område kommer vi inte att behandla. Vi använder ordet region för att beskriva vårt område, alltså Alsace-Lorraine. Figur 1 Regionen Alsace-Lorraine och dess départments. Författarna, fritt efter förlagor. REGIONENS HISTORISKA BAKGRUND Från och med romarnas galliska krig utgjorde Rhen en naturlig östgräns för det romerska rikets utbredning och Alsace-Lorraine kom under romersk överhöghet. Innan romarnas erövring utgjordes befolkningen av stammar med både keltiskt och germanskt ursprung. Romarna hade som princip att ge pensionerade soldater land som pension. Dessa soldater och deras ättlingar blev grunden för en ny folkstam i regionen, frankerna. När frankerna enades under en kung och skapade landet Frankrike. Samtidigt som Västrom krossats kom regionen under nya herrar. Dessa var karolingerna som senare även införlivade stora delar av Tyskland i sitt rike. År 840 ärvde Karl den stores son Lothar den mark som utgjorde centralkärnan av karolingernas rike, och i det ingick vad som idag är Lorraine . Även då utgjorde Rhen en gränsflod mellan rikena. Under de följande 1.031 åren växlade ofta överhögheten över regionen. Under vissa perioder ingick den i stora riken och under andra styrdes regionen av små lokala furstar. Att regionen ofta bytte härskare berodde till stor del på det strategiska läget och de bördiga jordarna En viktiga händelse för det nutida Alsace-Lorraine är fredsuppgörelsen efter tysk-franska kriget 1870-71 då större delen av regionen tillföll Tyskland och då kallades Reichsland. Den återgick dock till Frankrike i samband med första världskrigets slut 1918. Den förblev fransk fram till 1940, då tyskarna under andra världskriget ännu en gång erövrade regionen, men återgick till Frankrike efter krigsslutet 1945. NATURLANDSKAPET TOPOGRAFI Lorraine består av en platå med högre elevation än omgivande regioner, undantaget den angränsande Champagne. Det som karaktäriserar Lorraine är annars de olika Côte, dvs. kalkstensryggar som bildar ett cuestalandskap. Alsace präglas av sin närhet till floden Rhens dalgång och Vogeserna. BERGARTER Figur 2 Geologisk karta över Alsace-Lorraine efter Liljekvist, s. 337 Som synes är berggrunden i regionen främst uppbyggd av mesozoiska sediment, främst kalksten från Jura. Det är dessa som skapar de olika côte, cuestas, där de bryter upp genom markytan. Endast Vogeserna bryter mönstret med sin uppbyggnad av magmatisk granit och metamorf gnejs från den hercyniska bergskedjeveckningen. Alsace har en uppbyggnad baserad på sandsten från kvartär och tertiär tid. MINERALTILLGÅNGAR Figur 3 Mineraltillgångar i Alsace-Lorraine efter Monkhouse, s. 272 Järnmalmsfyndigheter finns koncentrerade nordväst om Metz, och är en av Europas största järnmalmsansamlingar. Järnmalmen är därigenom regionens viktigaste naturtillgång. Näst viktigast är kol som finns öster om Metz. Salt är ingen viktig råvara i dagens läge, men har varit en betydande råvara för regionen. Här finns Frankrikes i särklass största saltfyndigheter. Järnmalmsfyndigheterna hade stor betydelse från 1800-talet (de var en viktig orsak till tysk-franska kriget). Under perioden 1918 till sent 1950-tal stod järnmalmsbrytningen i Lorraine för över 90 procent av Frankrikes totala järnmalmsbrytning. Från 1960-talet har dess ekonomiska betydelse minskat då malmen blivit kostsam att bryta. Figur 4 Järnmalmsfyndigheter i Lorraine efter Monkhouse, s. 258 Observera att järnmalmsfyndigheterna ligger i Meurthe-et-Moselle och Moselle, vilka var de två départments som ingick i Reichsland. JORDARTER I regionen finns bördiga jordar av olika ursprung. Väster om Vogeserna dominerar kalkrik berggrund, vilket ger goda förutsättningar för jordbruk. Öster om Vogeserna består jordarna av löss och avlagringar från floden Rhen. KLIMAT Klimatologiskt skiljer sig regionen från omkringliggande områden, eftersom den ligger på en platå. Klimatet är fuktigare än omkringliggande regions, eftersom fuktig luft som drivs in över Frankrike av västliga vindar tvingas upp över platån. Den medföljande kondensationen skapar ett klimat som är fuktigare än det ökänt regniga Paris. Regionen drabbas även av fler frostnätter än genomsnittet för andra franska områden på samma breddgrad. Periodvis händer det att marken är snötäckt flera dygn, och kylan gör odling av vin och citrusfrukter till ett osäkert levebröd. Vogeserna har dock ett normalt höglandsklimat för breddgraden, med snö på vintrarna och bergssidor som på sommaren har många soltimmar och lämpar sig väl för att odla grödor som normalt inte klarar av att växa på dessa breddgrader. Regionen har en medeltemperatur som aldrig understiger +-0 grader Celsius, och enligt Köppens klassificering är området "varmtempererat regnklimat" med kall sommar och nederbörd året runt, Cfb-klimat. HYDROGRAFI Många större vattendrag rinner igenom regionen. Den viktigaste är floden Rhen som är belägen i öst och viktig för Alsace-området. Stora floder i Lorraine-området är Mosel, Saar, Meuse och Woëvre. Regionen domineras av ett peneplan, vilket innebär att större sjöar saknas. KULTURLANDSKAPET BEBYGGELSE Byformationerna skiljer sig från öst- och västsidan av Vogeserna, liksom bebyggelsen på Vogesernas sluttningar skiljer sig från bebyggelsen nere på slättlandet. Väster om Vogeserna, i Lorraine, följer bebyggelsen ofta côtes, de cuestas som bildar de karaktäristiska markformationerna. En bit upp från foten av dessa åsryggar sprider byarna ut sig på längden, för att inte den värdefulla åkermarken längst ner vid platåytan skall täckas av bebyggelse. En typisk by i Lorraine har låga, bastanta hus placerade på varsin sida om en huvudgata, där varje hus har en trädgård på baksidan och familjens fordon på framsidan. Byarna är utspridda enklaver med få kontakter sinsemellan. I Alsace har byformationerna ett annat mönster. Byarna är vanligtvis inte beroende av dalgångarnas åkermark, som i Lorraine utan främst av lössjorden och avlagringarna kring Rhen. Byarna är vanligtvis större, byggda kring en kärna, och grupperade i dalgångarna med god kontakt mellan byarna. Städerna i Lorraine och Alsace skiljer sig inte så mycket i utformning, emedan de byggts under samma tidsperiod. Däremot skiljer deras placeringar. I Lorraine har städerna vuxit upp där cuestaryggarna nått platåkanter och jämnat ut sig. Där har genomfarten varit underlättad och städer har vuxit upp både som handelscentrum och som tullstäder. I Alsace däremot, ligger städerna vanligtvis i dalgångarnas mynningar. Tidigare hade de enbart en handelsfunktion, men numera har de vuxit till viktiga industricentra. Byarna i dalgångarnas inre utgör därigenom en koncentration av varje stads omland i Alsace, medan de i Lorraine har ett mer utspritt mönster, enligt Christallers tätortsteori. BEFOLKNING Befolkningen är inte homogen i regionen, emedan folket öster om Vogeserna har ett utpräglat germanskt påbrå, och de väster om Vogeserna har ett galliskt/keltiskt ursprung. Detta märks bland annat på folkdräkter, traditioner, folklore och språk. I Alsace finns områden där mer än 50 procent av befolkningen är tyskspråkiga. Det förekommer även en dialekt som ibland klassas som ett eget språk, alsate, vars ursprung är germanskt. Dialekten är dock oförståelig för både tyskar och fransmän. En "lorrainare" sägs vara lång, kärv, blond och blåögd. En "typisk" alsatier finns inte, men majoriteten identifierar sig hellre med fransmän än med tyskar. Att regionens befolkning inte är homogen märks också tydligt på många ortsnamn som har både franska och tyska namn. SYSSELSÄTTNING Regionen skiljer sig i öst och väst vad det gäller huvudnäringar. Sedan 1800-talet har Lorraine främst haft tung industri med inriktning på järn- och stålproduktion, beroende på de tidigare nämnda järnmalms- och koltillgångarna. Med kolet följer också en kemisk industri lokaliserad kring Metz. I Alsace är jordbruket den dominerande näringsgrenen. Området producerar ett överskott av vegetabiliska produkter. Man odlar vete på slättområdena kring Mulhouse, vin, frukt och tobak på Vogesernas soliga östsluttningar och rotfrukter kring Strasbourg. Området har av tradition bedrivit humleodling för såväl den franska som tyska bryggerinäringen. Djurhållningen är liten för att vara i ett jordbruksdistrikt. Av industrierna är textilindustrin kring Strasbourg en av de viktigaste i Alsace. I övrigt finns petroleumraffinaderier vid Rhen och kemisk industri som bygger på vidareförädling av salttillgångarna. Turismen i regionen har expanderat de senaste åren, men är fortfarande relativt liten. Främst gäller det vinterturism i Vogeserna, men även sommarturism vid Rhen. TRANSPORT OCH KOMMUNIKATION Regionen har alltid fungerat som en genomfartsled både i nord-sydlig och öst-västlig riktning. I nord-syd har det i första hand varit flodtransporter på Rhen och Mosel och i öst-väst har området kring Strasbourg bildat en naturlig öppning mellan de näraliggande bergsmassiven (Ardennerna i norr och Vogeserna i söder). I jämförelse har floderna varit av större betydelse för Alsace än Lorraine, eftersom Lorraines floder är mindre och sämre betingade för transporter. Många städer, t.ex. Strasbourg, Muhlhouse, Nancy, Toul, Metz och Verdun har växt upp kring gamla handelplatser. Idag är fortfarande floderna viktiga och Rhen har byggts ut så att man kan komma till Basel i Schweiz. Dessutom har man byggt kanaler mellan Rhen och närliggande flodsystem. Därigenom kan man exempelvis komma från Paris via Marne och Mosel till Rhen. Tack vare kanalsystemen är Rhen som transportled viktigare än någonsin, men den har fått konkurrens av bil-, tåg- och flygtransporter. Regionen har flera stora motorvägar, tågförbindelser till samtliga grannländer och en internationell flygplats i Strasbourg. Staden är även knutpunkt för all transport i området. En tunnel genom Vogeserna har byggts under senare år för att underlätta kommunikation mellan öst och västsidan, liksom för att lätta på trafiktrycket på motorvägen mellan Strasbourg och övriga Frankrike. STÄDER I regionen finns flera medelstora städer, dock ingen med över en miljon invånare. Störst är Strasbourg, regionshuvudstad i Alsace. Den är regionens internationellt mest kända stad då europakomissionen för mänskliga rättigheter och Europaparlamentet finns här sedan år 1949 respektive 1979. Nancy är Lorraines regionhuvudstad och ligger i Alsace-Lorraines industriella centrum. Andra större städer är Mulhouse i Alsace och Metz och Toul i Lorraine. AVSLUTNING Ett av våra problem under arbets gång har varit att hitta "modern" information om vår region. Mycket av det material vi funnit har åtskilliga decennier på nacken och har bara till viss del varit till hjälp för oss. Detta medför att det kan ha slunkit med någon uppgift som inte längre är relevant. Om så är fallet beklagar vi detta. SLUTSATSER När vi påbörjade arbetet hade vi en föreställning om att regionen skulle vara mer homogen än den visade sig vara. Vi utgick då från ett historiskt perspektivet där de två områdena betraktats som en region. När vi nu använde ett geografiskt perspektiv fann vi att de gemensamma beröringspunkterna var oväntat få. Områdena skiljer sig i det mesta: Olika naturtillgångar, olika jordar med sina respektive förutsättningar, olika topografi, olika befolkningsstruktur och olika sysselsättningar. Vi anser inte att områdena inom regionen har något mer gemensamt än sin historia och sin tillhörighet till Frankrike. Vi ville också, ur ett geografiskt perspektiv, finna svar på varför området varit så eftertraktat. Vi anser att det främst beror på: Det strategiska läget mellan stormakter, handels- och transportmöjligheterna, de goda jordbruksförutsättningarna och i modern tid även naturtillgångarna i Lorraine. LITTERATURFÖRTECKNING Alsace, Insight guides Apa publications, 1990 Bonniers universalatlas, Bonniers, 1976 Bra böckers lexikon land för land, Tyskland, Höganäs 1991 De Blij, H.J., Muller, Peter O., Geography-realms, regions, and concepts, John Wiley & sons, INC., 1994 De Martonne, E., Geographical regions of France, William Heinemann LTD., London, 1950 Dierche Weltatlas Gustafson Bengt Y., Atlas till historien, Esselte studium, Stockholm, 1987 Monkhouse F. J., A regional geography of western Europe, Longmans, London 1959 Liljekvist