AUSCHWITZ Hur såg det ut på Auschwitz ? Auschwitz är kanske det mest kända av nazisternas koncentrations- och utrotningsläger. Auschwitz är även det största lägret någonsin. Auschwitz ligger i den polska byn Oswiecim och har använts från 1940 till 1945. Denna plats låg vid en järnvägsknut och det var lätt att frakta dit folk från hela Europa. Det var därför de valde denna plats. Det var inte bara för den skullen, även för att där fanns redan polska armé baracker som blivit över när den polska armén upplöstes efter nederlaget mot tyskarna. På Auschwitz 1 fanns 14 envåningsbyggnader och 6 stycken tvåvåningsbyggnader. Under åren 1941 till 1942 byggde slavarna till en våning på alla envåningshus och dessutom åtta nya hus. Totalt hade lägret 28 tvåvåningshus ( förutom kök och ekonomibyggnader ). Man byggde ett läger som skulle rymma 30 000 fångar och sen fick man anlägga ett annex som skulle rymma 100 000 krigsfångar. På Auschwitz 2 byggde man över 300 baracker där slavarna senare skulle bo. Endast 45 murade och 22 trä baracker är bevarade i nästan oskadat skick. De baracker som är nerbrända, finns endast skorstenarna kvar, men även husgrunden. På så sätt kan man se hur stora barackerna var. Nazisterna byggde fyra krematorier med gaskammare, två provisoriska gaskammare i bondestugor men de använde sig även av eldgropar och likbål. Vid ingången/ utgången i Auschwitz sitter det en skylt där det står "Arbeit macht frei" ("Arbete ger frihet"). Det var den skylten som gav judarna hopp om att slippa ut efter ett välgjort arbete.. Vilka var det som hamnade i lägret ? Auschwitz var till för polska politiska fångar.( Man var jude om man hade en heljudisk härstamning, om man var gift med en jude eller om man utövade dej judiska religionen.) Judar fick bära en Davidsstjärna på vänster sida för att de lätt skulle kunna kännas igen. Det var en stjärnformad gul tygbit de sydde fast på kläderna. Politiker, präster, rabbiner, vetenskapsmän, ja, alla som kunde tänkas hålla kampviljan uppe bland polackerna sändes till Auschwitz, om de inte redan skjutits. Efter bara ett tag användes lägret även för människor från hela Europa. De bestod mest av judar, men även sovjetiska krigsfångar samt zigenare. Tjecker, tyskar, jugoslaver, fransmän, österrikare och andra folkslag skickades även till förintelselägret Auschwitz. Nazisterna jämställde judar och zigenare med löss och annan ohyra som de ansåg sig ha en skyldighet att utrota. Även homosexuella, tiggare, lösdrivare, gatuförsäljare, civila tjecker, mentalt och fysiskt handikappade och tyska motståndsmän fick lida sig igenom arbetet och döden på Auschwitz. SS- ledarna tyckte att de handikappade och utvecklingsstörda skulle dö för att "de låg samhället till last". Homosexuella fick bära en rosa triangel på kläderna medan handikappade och asociala fick bära en svart triangel. Detta var enbart för att det skulle vara lätt att känna igen dessa "arter" som var i vägen för samhället. Dessa människor skulle genast gasas ihjäl. De första politiska fångarna var 728 polacker från ett fängelse i Tarnów. Vid ett tillfälle fanns där 1942 över 20 000 fångar på en gång i lägret. Det genomsnittliga antalet rördes mellan 13 och 16 000 fångar. Vad användes Auschwitz till ? Auschwitz användes först och främst till att den judiska befolkningen, ryska krigsfångarna och alla de andra, som hamnat i lägret, skulle avlivas. Auschwitz var ett döds- och förintelseläger ! Man skulle göra hela Polen till ett enda stort slavläger. Alla skulle arbeta åt tyskarna, det var de slaviska befolkningens enda uppgift. I Auschwitz levde man inte många timmar som barn, kvinna, sjuk, gravid eller svag man. Var man en stor och stark man fick man arbeta som arbetsjude. Man fick då arbeta så länge man orkade och så länge man var behövlig, sen dog man. Hur många olika läger fanns det ? I slutet av andra världskriget fanns det hundratals arbets- och koncentrationsläger i Tyskland. Bara endel kallades för förintelse- eller utrotningsläger. Förintelse- eller utrotningsläger I förintelseläger eller utrotningsläger skulle man avliva så många som möjligt. All människor som hamna de i ett sådant läger mördades genom gasning. Sedan så fanns det sådana läger men som var kombinerade med ett annat läger, koncentrationsläger. Kom man dit blev man antingen ihjäl gasad eller så blev man utvald för att utföra ett slavarbete tills man inte orkade mer. Koncentrationsläger I koncentrationsläger fick fångarna arbeta hårt för att överleva och de misshandlades med jämna mellanrum. Detta läger använde sig inte lika ofta av gaskammare som alla andra läger. Arbetsläger Runt varje koncentrationslägerfanns det arbetsläger som låg i anslutning till stora industrier. Slavarna fick där arbeta både statligt och åt privatägda företag. Några arbeten de fick utföra var till exempel vägarbeten, rustningsindustrin och annat tungt kroppsarbete. Vilka fick leva / dö vid ankomsten ? När judarna kom i tågvagnarna och släpptes ut fick de ställa sig på ett led. Längst fram i ledet stod en SS-läkare, som bestämde människornas framtid på en liten sekund. Läkaren visste då ingenting om detta folk, de såg bara vilka som var unga och starka och skulle kunna jobba mycket innan de också skulle dödas i gaskammaren eller skjutas plats. Man delade på familjerna. Barnen och kvinnorna fick dö direkt. Ungefär 25% av de starkaste och mest arbetsföra männen fick leva. Deras skägg och hår rakades av och sedan skickades de till olika arbetsläger. Håret samlade de in i säckar för att skickas till industrier. När SS-läkaren vinkade en till höger innebar det att man fick arbeta, och till vänster fick man gå direkt till gaskammaren för att gasas ihjäl. Omkring 80 % av dem som kom dit fördes direkt till gaskamrarna, och de övriga sändes till arbetslägret. De som fick leva var tvungna att få ett nummer inbränt på armen. När fångarna dog, tog ledarna reda på deras värdefullaste föremål. Detta kunde vara guldklockar, örhängen, armband, halsband, ringar av guld och gamla silverföremål. Guldet smältes ner till tackor och fördes till Riksbanken. De tog inte bara människornas ägodelar, utan de tog även deras kroppar. De tillverkade maskiner som kunde göra tvål av människofett. Man gjorde lampskärmar av tatueringar som folk hade på kroppen. Hur bodde man och hur var hygienen ? Från början, när allt var nybyggt, var förhållandena bra. Det var god hygien och maten räckte till alla. Men efterhand som fångarna blev fler och fler så försämrades förhållandena rejält. Fångarna fick arbeta hårt samtidigt som de fick för lite mat och vatten. Det kunde inte gå en dag utan att några fångar blev misshandlade eller trakasserade. Hygienen var mycket dålig. När hygienen blev sämre och sämre, fick fångarna fler och fler sjukdomar, vilket gjorde att alla blev tröttare och orkade inte att jobba lika mycket som förut. Barackerna (se bilaga 2) Varje barack hade trevåningssängar. I varje våningsplan kunde upp till cirka åtta personer ligga. Endel träbaracker var ursprungliga stall för 52 hästar per barack, men dessa gjorde man om lite så att det rymdes upp till 1000 fångar. I mitten av baracken byggdes ett kaminrör. Där igenom passerade rök som skulle hålla hela baracken med värme. En jude ur filmen "En resa genom förintelsen - min farfars berättelse " berättar att när de lade sig kunde de vara 8oo stycken och när de vaknade kunde de vara 500. De var alltid lika oroliga när de skulle somna för natten, om de skulle leva nästa dag eller inte. Var någon kompis död tog de kroppen och lade den i ett hörn av baracken, så kom vakterna och hämtade kroppen senare. Kläder När de kom till lägret blev alla beordrade att klä av sig och att lägga i en hög av samma sort. De fick inte använda sina egna kläder. Kläderna som de fick skulle räcka under hela vistelsen på Auschwitz. De fick då sköta kläderna så att de skulle hålla och inte gå sönder efter ett tag. Under arbetsdagen kunde kläderna bli mycket leriga och skitiga, och särskilt när det regnade. När de kom hem var de ändå tvungna att använda samma kläder att sova i. På det viset fick många fångar sjukdomar och smittade alla andra fångar. Snart befann sig dessa fångar i gaskammaren också.. Vatten / mat Mat ransonerna var så knappa att fångarna dog en naturlig död efter att antal veckor, det vill säga svalt ihjäl. De fick endast en liten brödbit och lite "svart vatten" på morron. "Svart vatten" var egentligen kaffe, men tyskarna hade inte råd att blanda i så mycket kaffe, så det smakade mest vatten. På kvällen, när de jobbat klart, fick de soppa.. Ibland brukade en SS- vakt komma in i barackerna och erbjuda att fångarna skulle få hålla i bönboken i 15 minuter. För det skulle han ha ¼ av deras soppa. Det var många fångar som gick med på detta, eftersom de fick igen sina barndomsminnen när de kom att tänka på hur deras familjer brukade gå i kyrkan och så vidare. Vila / värme / arbetstider Det fanns en enkel eldstad i varje barack, och de räckte inte till för alla fångar att hålla sig varma. Svalt man inte ihjäl så frös man ihjäl, eller så kunde man mista livet på många andra sätt. De dödas stövlar användes som bränsle till de levande. Slavarna var tvungna att stå på led för inspektion i flera timmar före gryningen, även i den hårdaste vinterkyla och ofta barfota. (se bilaga 3) Alla som inte orkade stå upprätta eller visade anda tecken på svaghet skickades till gaskamrarna. Gick det sakta på arbetet blev fångarna trakasserade av vakterna. Juden från filmen "En resa genom förintelsen -min farfars berättelse" berättar hur de masade sig igenom dag för dag på lägret. Såhär kunde det se ut: De blev väckta 5:00 på morgonen. De som inte vaknade fick ett slag i skallen av ledaren som kom för att väcka dem. När de väcktes fick de dricka "svart vatten" och äta en liten bit vitt bröd. När de ätit upp brödet var alla tvungna att gå till uppsamlingsplatsen. Där spelades musik från judar som var duktiga musiker. Därifrån fick de börja marschera till arbetsplatsen. Den kunde ibland vara 5- 10 kilometer bort. När de kom fram och skulle börja arbeta var de redan trötta efter den långa marschen. Där arbetade en hel dag, fram till kvällen. De fick arbeta oavsett om det var stekhett eller spöregn ute. Tyskarna hade regnkläder som täckte hela deras kropp, medan fångarna hade samma kläder dag som natt, månad efter månad, år efter år. När det började bli mörk marscherade de hem i rask takt. När de kom hem fick endel stå i kö i 1 till 2 timmar för att få mat, som var lite soppa. Efter allt det var de tvungna att sova, för att orka upp och jobba nästa dag. Medicinska experiment (se bilaga 4 och framsida) En del judar valdes ut till medicinska experiment. De läkare som befann sig på koncentrationslägren försökte uppenbarligen inte rädda sina patienter, utan utsatte dem istället för en rad hemska och helt idiotiska experiment en människa kan komma på. Det var en läkare vid namn Joseph Mengele i Auschwitz som var den mest insatta och mest hemska av många läkare. Först och främst så var han känd för att vara den som experimenterade med tvillingar. Han använde sig mest av judar och zigenare till experiment som sterilisering och överlevnadsförmåga. Han sa vid ett tillfälle att han inte såg någon skillnad mellan judar och försöksdjur. Joseph Mengele använde sig inte av några som helst bedövningsmedel, vilket gjorde experimenten mer plågsamma än vad de var. Barn (se bild på framsidan, bilaga 4 a och b) Josef Mengele offrade många tusentals tvillingar från hela Europa. Han utförde en mängd smärtsamma injektioner för att försöka ändra färgen på barnens bruna ögon till blå. En gång roade sig läkaren med att operera bort några barns lymfkörtlar. Efter operationen injicerade han in levande tuberkulosbakterier i huden. På en del av barnen sprutade han in bakterierna direkt i huden, och på ett flertal av barnen sprutade han in dem direkt i lungan via en sond. En gång användes en barnklass och några vuxna som försöksdjur. Gruppen fördes ner i en källare och sedan hände man upp de vuxna i ett rör i taket. Barnen hängde man på en krok på väggen . Endel av barnen hade fått lite morfin innan de hängdes upp. SS- männen fick använda hela sin tyngd för att snaran skulle dras åt på barnen. Efter att de vuxna dött, hängde man två barn åt gången på en krok. Enligt vissa källor grät inte ett av barnen. När alla barnen dött delade SS-männen på snaps och lite cigaretter. Efter "pausen" var det dags för en ny grupp att hängas. En kvinna i lägret skulle föda barn. Mengele iakttog kvinnan under hela graviditeten. När barnet var fött hämtade läkaren barnet. Han lindade in kvinnans bröst, så att hon inte kunde mata barnet. Han skulle då kolla hur länge ett spädbarn kunde leva utan att få någon bröstmjölk. Vuxna (se bilaga 4 a och b) Ibland brukade SS-männen anordna boxningsmatcher mellan judar. Där var de tvungna att slåss mot varann till en av dem dog. En annan gång kollade läkaren hur mycket lufttryck en människa skulle klara av. Läkaren hängde upp en jude i några band på väggen, sedan skruvade han upp lufttrycket i rummet och kollade på så vis hur mycket en människa skulle tåla. På så sätt kunde man se hur högt de kunde flyga i sina flyplan för att besegra motståndarna. Man brukade utsätta kvinnor för gas så att dom skulle få kallbrandssår. Efter det provade man flera olika mediciner för att läka såren. Man provade också att operera. "Läkarna" brukade till exempel låta zigenare leva av saltvatten för att se hur lång tid det tog innan de dog, men de brukade även många försök med att flytta ett ben eller en arm från en kvinna till en annan. Flera fångar har utsatts för nedkylningsexperiment och för atmosfärtryck under sin vistelse i Auschwitz. De skulle då kolla hur länge en människa kunde klara sig i kyla innan man dog. Dessa fångar fick då klä av sig nakna och gå ut i snön och ligga där och vänta till de fryst fast i isen. Efter det ville man kolla hur snabbt det skulle gå att tina upp en man igen. Det gick då till så att de skickade två nakna kvinnor till fången. De fick då värma upp hans kropp med sin kroppsvärme. Gaskammaren Vid ankomsten ombads de som skulle dödas att klä av sig nakna och springa till gaskammaren. Fångarna visste naturligtvis inte att det var en gaskammare. På dörren stod det "BAD och DESINFEKTION " för att det inte skulle utbryta panik i lägret. Fångarna skulle komma ihåg var de lagt sina kläder, så att de skulle hitta dem efter duschen. De fick en liten tvål och sedan fick de gå in i rummet där de skulle få duscha. Endel förstod vad som var på gång, endel var lyckliga över att få en dusch efter så lång färd ihop- tryckta som små sillar tillsammans med 100 andra fångar i samma vagn. När fångarna inte lydde, och ville smita därifrån, fick de smaka på piskrapp och slag mot huvet av vakterna, som inte alls verkade ha någon medkänsla. De tryckte ihop alla i ett litet "dusch rum". De minsta blev redan här ihjältrampade och skadade av allt knuffande och skrikande. Istället släppte man ner Zyklon B genom taket, och fångarna dog direkt. De svagaste hamnade underst, eftersom de starkaste försökte komma så högt som möjligt för att få andas frisk luft. Gasen packades från golvet och steg med sekunderna, medan fångarna kämpade för sina liv, sekund för sekund. Först använde man sig av vanlig gas, sedan prövade de med motoravgaser. När de gasat klart och människohögen börjat lugna ner sig, väntade de ytterligare en halvtimma, ifall nån levde, för att sedan öppna gaskammarens dörrar. Det var detta slavarna fick hjälpa till med. De fick bära ut liken ur gaskamrarna, öppna deras munnar och se om de hade guldplomber i tänderna, som då skickades till riksbanken. De fick raka av deras hår och samla det i stora hårsäckar. Håret andvändes bland annat till fyllning i madrasser. Kläderna, skorna och glasögonen sorterade de i olika högar. (se bilaga 5) Slutligen kastas liken i krematorieugnarna för att brännas. ( se bilaga 6) Det var ugnar som levererats av en tyska privat firma i svår konkurrens med andra. Efter det är det bara aska som återstod av liken. Hamnade de inte i gaskammaren eller i krematorieugnarna fick de gå ner i jätte stora gropar, som judar och andra fångar grävt, för att sedan skjutas eller brännas. (se bilaga 7) Vilka fick dö i gaskammaren och hur många ? De brukade tvinga in cirka 2 500 fångar i gaskamrarna åt gången. Denna dödsmaskin användes dygnet runt, dag som natt. Dagligen dödades ungefär 6000 människor. Sammanlagt gasades eller sköts 2,5 miljoner judar ihjäl i Auschwitz. Man har gissat att drygt hälften av alla judar som dog i förintelsen gasades ihjäl, men man brukar säga att den egentliga summan är mycket större. Den andra hälften svalt, frös eller ansträngdes till döds. Hur många dog i Auschwitz ? Man tror att ungefär 1 miljon judar från Europa mördades i Auschwitz. Förutom dem var det ca. 75 00 polacker, 21 000 zigenare, 15 000 sovjetiska krigsfångar och 15 000 fångar av andra nationaliteter. De flesta tror att det var närmare 2,5 miljoner judar som gasades ihjäl och att 4 miljoner dödades på annat sätt i Auschwitz. Ett litet antal fångar lyckades överleva, flest tyskar. Det var till exempel de som arbetade i lägerköken eller i lagerlokalerna där kläder, värdeföremål, glasögon, skor och hår från de döda sorterades. Litteraturförteckning "..om detta må ni berätta.. " Utgiven av Regeringskansliet, Stockholm 1998 "Adolf under det stora kriget " Uppsala 1991 (författare Bengt Sändh ) "Med förintelsen i bagaget" Viborg 1998, Danmark (författare Sioma Zubicky, lägerfånge 146021) "Levande Historia Läsebok 3 " utgiven 1988 i Stockholm (Författarna Göran Wadner, Lars Hildingson och Jan-Olof Fallström) "Förintelsen" 1997 ( Författaren R. G Grant) "Nationalencyklopedin " 1993 Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs "Teman till historien 3 efter 1914" utgiven 1983 i Lund (Författaren Åke Häger) Filmer "En resa genom förintelsen - min farfars berättelse " En film utgiven i Sverige 1997, den är 23 minuter lång och är från 11 år (Filmen är gjord av Liv Weiseberg, foto Ted Weiseberg) "Nazismens offer " En film som är producerad av DEFA, Tyskland, 1964, svart/ vit, speltid 12 minuter "I nazistmens spår" filmen är 45 minuter. 6 gymnasieelever besöker Auschwitz. Internet (Hämtat 1999-10-26) sökning: www.altavista.com > Auschwitz, koncentrationsläger eller förintelseläger http://wermland.se/umr/polen/auschwitz.htm http://d1o19.telia.com/~u90703372/auschwitz.htm http://levandehistoria.org/konc/folkmordutskrift.html http://www.sub.su.se/national/tfori10.htm