FRIERIET
                       En novell av Peter Fors, 9e.
[============================================================================]

Nu „r det dags, t„nkte mannen som stod framf”r sin tillt„nktas hus. Uppkl„dd,
och med blommor i handen, lika r”da som hennes l„ppar, stod han d„r och gjorde
sig beredd f”r att ringa p†. Han hade planerat allt i minsta detalj, det h„r
kunde inte g† fel. Den h„r kv„llen var perfekt, allt skulle ske i det dunkla
skenet av m†nen.

Han l„ste p† d”rren, "H. Cederqvist". Gick allt r„tt skulle det namnet snart
„ndras, t„nkte mannen och ringde p†.

Han h”rde steg inifr†n, och d”rren ”ppnades.

- Godkv„ll, sade han, fattade hennes hand och klev innanf”r d”rren.

Hon skulle just ”ppna munnen, n„r han satte ett tystnadens finger framf”r
hennes l„ppar.

- Vad vacker du „r i kv„ll, sade han med djup r”st och kramade varsamt hennes
hand. Det finns bara en p† denna jord som du, sade han och smekte sakta hennes
fingrar.

S† h„r l†ngt har allting g†tt v„l, t„nkte mannen, och tittade djupt in i
hennes klarbl†a ”gon. Denna kv„ll var de bl†are „n vanligt.

¸ter igen f”rs”kte hon ”ppna munnen och s„ga n†got, men mannen hindrade henne
och viskade:

- F”rst”r inte tystnaden, min „lskade.

Mannen r„ckte ”ver blommorna, och hon rodnade en aning. Hon tittade p† dem,
luktade p† dem och sade:

- De „r v„ldigt fina, men...

- Hyscchh, viskade mannen och satte †ter fingret p† hennes l„ppar. Hennes
l„ppar var fuktiga, och mannen visste att det var de l„pparna han ville k„nna
mot sina resten av sitt liv.

Mannen fortsatte, nu skulle han fullborda sitt verk.

- Jag har n†got v„ldigt viktigt jag m†ste fr†ga dig, sade mannen och b”jde
sig ner. Han gr„vde i fickan och tog upp en ring, och innan hon visste ordet
av satt den runt hennes finger.

- Vill du gifta dig med mig? fr†gade han med darrande r”st och tittade med
fr†gande blick p† henne.

Hon, som nu „ntligen till„ts ”ppna munnen, svarade med en aningens fnittrig
r”st:

- Godkv„ll, jag „r Helens tvillingsyster, p† bes”k fr†n G”teborg.

Mannen b”rjade svettas, och i hans ”gonvr† tycktes blommorna vissna och kanske
var hennes ”gon inte s† bl†a som han f”rst tyckte...